Sätila Trail Racerapport! Varför då ?

Ja varför inte?

Denna här så kallade hemsidan är ju min så jag bestämmer väl var jag kan och får skriva om eller?
Ursprungligen var det ju tanken att jag skulle hålla mitt Campervan bygge uppdaterat här, och livet i den. Då jag har en annan URL för mitt motorsportintresse, men då jag nu ska sluta tävla efter ca 37 år med motorsport med korta uppehålla så har jag avregistrerat den.

Så därför har jag nu involverat mitt ”garageliv” här istället, precis som på min Youtube kanal med samma namn, men nu och här kommer ytterligare en fritidssyssla att få vara med här, och det är trailrunning.

Varför har jag börjat med det då?
Ja svaret är enkelt att eftersom jag tog tag i min fysik runt 2014 och sedan eskalerade det 2015 då jag fick för mig att tävla i Roadracing, som jag nu gett upp, vill jag bibehålla den kondition och styrka jag byggt upp för att kunna prestera på MC.

Så som det varit sedan 2016 så tränar jag ca 5 dagar alla arbetsveckor på gymmet från 1a Oktober till sista April, du kommer det ju bli lite mindre denna vinter så klart då jag vill renovera ett eftersatt hus + bygga min Bobber. Men jag har alltid vilja springa ett Marathon, men inte i Stockholm då det verkar lite ”tråkigt”. Men jag har några arbetskamrater som sprunget 28km Idre Fjällmarathon och dom säger att i ansträngning och tid är det som ett vanligt asfalts Marathon.
Så det skulle jag göra 2023 va planen.
Bara att lägga upp 1 plan då, för det vill jag alltid ha att jobba emot.
Anmälde mig i Augusti till Sätila Trail 11km som jag hittade, och då hade jag inte sprunget 1m riktig trail sedan skoltiden. Jag har iof sprungit mycket intervaller på löparbandet varje vinder för det är kul och effektivt tycker jag, men nu skulle det jobbas ute på riktigt.

Jag hittar flera sköna ställen ute med backar och spår som är lagom, jag jagar höjdmeter och kämpar på med tekniken som gör att jag får upp en klart OK fart i backar mm.

Sätter målet då jag anmäler mig till 70min vilket är ca 6.00min /km då jag i början springar på ca 6.25min/km och det känns realistiskt men ändå kämpigt.
Mitt sista sköna höjdmeterpass runt stenbrottet på Kinnekulle springer jag 10.06km på 5.40 tempo och det blir totalt 237 höjdmeter, jämfört med Sätilatrail som va 10.76 och 178 höjdmeter på 5.41 tempo. Jag är nöjd, för jag kom top 30, dvs slutat på plats 25, men ville klarat det under 60min, nu blev det 61.07 minuter. Nära men inte hemma !

Dock blev ju uppladdningen skit, för veckan innan var det höstlov och då har jag som vanligt semester och umgås med min dotter. Vi skulle till Stockholm i 3 dagar i år och besöka en massa museum, vilket är kul och trevligt. Släppa fokus på Bobber och löpningen ett par dagar och bara umgås. Vi gick en hel del så grundkonditionen skulle hållas uppe och jag tog en rejäl powerwalk runt Kungsholmen på kvällen första dagen.

Hemma igen på onsdags kvällen och somnade bra, torsdagen ägnades till att komma ikapp i garaget lite och fredagen skulle det springer intervaller på gymmet, och det gick fint trots lite skrovlig hals och röst. Men lördag morgon vaknade jag med världens förkylning och snorig näsa.
VILA !
Så Kan Jang, C vitamin och massa vatten intogs och måndagen va OK då jag for till jobbet.
Tisdag och Onsdag var jag dock hemma och vilade så mycket jag kunder utan att få tokspel.
Torsdag va jag halvt aktiv på jobbet precis som fredagen då jag kände mig ganska OK ändå.
Lördag morgon och RACEDAY ! Då vaknar med täppt nästa igen. FAN tänker jag högt, och trycker in massa Nezeril i näsan och det värsta släpper.
Käkar en bra frukost och dottern kommer inte åka med ner till Sätila pga förkylningen som brutet ut hos henne med, på vägen ner sippar jag Vatten med Vitargo hela vägen för att vara uppfylld med kalorier och vätska, vilket jag garanterat var då jag fick kissa 3-4 gånger innan starten som gick kl14.00 och vi var på plats vid 12.00 redan, då jag som ny i denna sport vill vara i tid och inte snurra till det i sista minuten.

Jag fikar lite innan ihop med Jenny och vi är ganska slöa, men ca 30min innan start så joggar jag upp lite några 100m och känner ganska snart att det är svårt med andningen, och andas genom nästan som man bör går inte alls.

Ja ja, vi tar det för vad det är och jag kränger på mig camelbaken som jag ofta har på mig vid längre än 5km.
Ska jag klara att hålla mig top 30 så tänker jag att jag lämnar startlinjen på ca plats 30 och håller den, eller iaf försöker.

Pratar med några trevliga människor samtidigt som jag stretchar upp alla onda gamla frakturer i benen och starten går, dom första 100m under tallar och på lätt sand blandat med tallbarr.
Jag uppskattar att jag ligger runt plats 30, detta blir bra, men det går lite fort tycker jag, andningen är redan ansträngd efter några 100m och jag sänker tempot lite lite. Hur fan ska detta sluta?

Vi vänder tillbaka mot startarenan och där får vi första mellantiden efter lite mera än 1km, då hade jag sprunget på 4.32 tempo, åt helvete över min kapacitet. På plats 21 visade det sig, men det vista jag inte då.
Sen bär det av mellan tallar och över korta sandstränder som är tunga, men jag försöker vara taktisk och springa nära vattenbrynet där sanden är hårdare.
In i skogen på en stig eller led och jag har 2 gubbar i typ min ålder framför mig, där den sista av dom 2 tappar fotfästet rejält 1 gång och drar i baken men är uppe lika fort. Jag frågar om han är OK och han stånkar ”JA” innan han några sekunder senare gör samma sak igen.
Jag tänker, drar han om kull igen kan jag bli indragen i något dumt och vill nog förbi.
Så fort det finns chans drar jag om han, och det kommer lite mera uppförs lutor i skogen där jag passerar ytterligare några enstaka löpare och andra drar för bi mig med, så min placering bör vara ungefär den samma hela tiden mer eller mindre.

Det är mycket rötter och stenhällar innan vi kommer ut på asfalt och passerar ett villaområde där det går lite upp och nedför och sedan kommer vi in på en grusväg och då kände jag igen mig för snart kommer en lång uppförsluta och där skulle Jenny stå hade jag tänkt, men såg inte till henne då jag vek höger upp för grässlänten där manen framför mig va bra trött och jag fick vika ut och jobba förbi.

Sen var det igen asfalt och en mindre gata innan vi kom upp tll en mera landsvägsliknade väg som vi sprang över för att följa den på en cykelbana med långa upp och nedförsbackar som var lite småsega men OK. Där var det en man som kontinuerligt kom ikapp och lite lite förbi i utförs och plan delen, men så fort den gick lite uppför drag jag om eller ifrån kanske 5-10m. Detta stärkte mitt psyke bra, då jag viste att nu är det snart 90 grader vänster och vätskestationen vid ca 7.5km och efter det kommer värsta stigningen inne i skogen och vid 9km har jag precis passerat toppen på altl och det är utför till mål.

Jag stannade inte vid vätskestationen för jag hade fått i mig lite till Vitargo ur min egen vattenblåsa som nu var tom, och med så kort resa kvar var det meningslöst att fylla på energi nu.

Precis då grusvägen går över i stig igen så släpper jag före en dam som uppenbarligen heter Lena då folk utmed banan hejat på henne. Jag misstänker kraftigt att hon är vanar och bättre traillöpare än mig och vi utbyter några glada tillrop.
Sen kom ”väggen” så brant så dom jag hade framför mig dom närmaste 30m började gå, jag mosade på men andningen och min torra mun sa ifrån, va smart ULF ! GÅ! Så jag gick med uppför i kanske 40-50m innan jag var uppe för det breda men med blöta löv täckta elljusspåret som det nu var.
Ytterligare några små kullar innan jag såg det jag väntat på, en lång rak utförslöpa ner mot villaområdena igen. Här hade jag tänkt bygga på rejält med fart då jag även tränar på det på min rundor hemma, men benen va för trötta nu, asfalten va hård att landa på så det gick inte riktigt så fort som jag önskat. Bytte lite ord med dom boende utmed spåret som stod och tittade på, 1 man stod och tvättade ett båtkapell med högrycktvätt på trottoaren, vilket kanske inte var det snällaste att fylla gatan med vatten precis där man skulle vika 90 grader höger.

Det var lite asfalt innan man vek av höger i en just då brant nedförslut och där stod Jenny och hejade på, man blev glad av att se henne igen!
Där va skolan man runda och vätskestation nr 2 och mindre än 1km kvar till mål tänkte jag då. NU ÄR DET BARA ATT BITA IHOP ULF!

Där vid skolan låg jag på plats 27, men viste inte det då och mitt tempo fram till det var 6.04min/km.
Ytterligare en nedförslut i geggig terräng utan träda att hålla sig i, och på skrå. Där gick det sakta men jag tog in säkert 5m på herren som var framför, Lena hade redan passerat honom och var ytterligare 10m framför honom.
Lite skogslöpning och upp på en kort asfaltsraka på ca 20m där jag tog ett par rejäla kliv och passerade herren och var förvånad över hur lätt det var att öka tempot där ändå.

Sen såg jag arenan där målet är efter att man tagit nästan 1 helt varv runt på löpbanan.
Där fanns ytterligare en mellantid, som visa att nu hade tempot sjunket till 5.55min sedan starten.

När jag kommer ut på löparbanan har jag Lena kanske 5meter framför mig, jag tänker att jag MÅSTE spruta som alltid och ökar lite, men ångrar mig, det är tunga ben och fortfarande långt kvar, men så slår djävulen till igen, och tur jag inte satt på 1 MC eller i bil för då hade det säkert slutat med krasch.
Jag tog i som helvete och jag ökade frekvensen på stegen rejält, tänkte på tekniken och vist jag flög nästan förbi henne innan den långa höger svängen, men jag höll ändå ytterspår för att ge plats åt snabbare löpare på innern.

Med raska ben



Sen stod Jenny där igen precis där rakan börjar, och vart fan är mållinjen då?
Jag mosar på hela rakan och den var ju först i mitten på nästa sväng, usch.



Går iaf i mål på plats 25, vilket kunde blivit 27 om jag inte sista km gett mig fan på att passera dessa 2 och tiden inne på löparbanan va 5.00 tempo vilket jag är klart nöjd med efter så lång löpning och 175 höjdmeter. Totaltiden blev tyvärr 1.01.22 men helt OK med tanke på sista veckan och min status på morgonen. Tempot på hela loppet blev 5.54 (5.41 enligt Strava) vilket med är OK, men jag kan bättre än så om jag får vara frisk och kan träna lite sista veckan med.

Nu blir det några månader utan tävlande och bara träning, och jag kommer inte springa mycket ute mellan december och februari då min hals inte gillar kall luft, men benpass och intervaller på gymmet kommer det garanterat bli iaf 3 dagar i veckan då jag denna vinter vill hinna med en massa annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *