Uppförsbacke

Inte nog med att jag just nu springer mera än vanligt i uppförsbackar, även livet kan kännas som en lång uppförsbacke med tunga steg.
När min bästa vän försvinner utan förvarning, igen, då det händer för några år sedan med men nu var det han som ställt upp i tid och otid med att hjälpa till med dom där små och stora sakerna då man ingen annan hade att vända sig till just då.

Vi har även åkt sporthoj ihop på gatan först, sen lite bandagar på banan men mest i endurospåret. 2 år i rad på Gotland Grandnationals har vi tillbringat ihop i buss, båt och stuga.

Nu stannade hans liv helt plötsligt upp och han kom aldrig hem från en behövlig semestervila på Cypern, och det känns i mitt hjärta. Varje dag passerar jag hans hus på vägen till och hem från jobbet. Där står det och jag ser inte han längre, aldrig mera.

Nog har åldern och livserfarenheten lärt mig att hantera det bättre när en nära vän tas bort från ens umgänge, men det känns ändå.

Författare: Ulf

50 år har jag hunnit bli trots alla frakturer efter div motorsport relaterade olyckor. Jag tillbringar den mesta tiden i garaget, och det mesta av inkomsten likaså. Rastlös och vetgirig utöver det normala.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *